Ingen är perfekt. Ingen familj är perfekt. MEN. Det du skriver är ju kränkande mot din son. Tycker du inte det själv?

Min åsikt är att i sin egen blogg skriver man precis vad man vill, positivt eller negativt, det är upp till en själv. Ingens liv är perfekt alla dagar, varje stund men man väljer själv vad man vill dela med sig utav. Personligen känner jag att jag kommer inte kunna skriva om "all" frustration i Kidelinbloggen eftersom det till hälften är en företagsblogg men jag skulle aldrig skriva något som var osant, alltså att ljuga ihop att t.ex. livet var på topp om jag inte kände så just då.

Hoppas det snart känns bättre. Kram kram

Haha, ok det är Rejmyremänniskan som hoppade på mig för jag skrev i en kommentar här att Lucas var en djävulsunge. Människan som kommer från Vingåker enligt sig själv, och som tystnade tvärt när jag spårade ip-adressen.

Knasboll. Inget att bry sig om. Ville säga detta privat så du vet, så GODKÄNN INTE DEN HÄR KOMMENTAREN, jag svarar på dina frågor i en ny kommentar! Byebye!

Min inställning är att det är okej att tycka så om sina barn. Att ge uttryck för det är också okej, för om man INTE ger uttryck för såna saker så bubblar det till slut över. Jag kan inte fatta hur man kan be någon FÖRKLARA hur man kan tänker när man skriver så som du gjort om Robin.

Den som aldrig tycker att barnet eller barnen är jobbiga och att det vore skönt utan deras närvaro ett tag, den tro jag inte finns. Men det är av någon löjlig anledning väldigt tabu att uttrycka att man vill tänka på sig själv i första hand om ens för en liten stund. Det finns ett antal människor som ändå gör det, däribland jag själv. Men väldigt många verkar ta illa vid sig så fort man på minsta vis antyder att ens barn inte är små änglar som man bara dyrkar och avgudar.

Get real. Barn är överjävliga små monster vissa dagar, och att gå och vara tyst när det är så och man blir frustrerad och trött, är inte sunt. Inte bra för vare sig barnen eller föräldrarna, eftersom det då byggs upp en passiv aggression som förr eller senare leder till att det tar hus i helvete i stället. På riktigt. Det är långt vanligare än man tror att den där supersnälla mamman som alla tycker är så tolerant, får ett frispel och klappar till sin unge än att den som då och då häver ur sig att den har en jävla skitunge som är hur jobbig som helst eller att barnen är billiga idag, gör samma sak.



Så fortsätt att häva ur dig, skit i anonyma dumskallar som inte vet hur du är i din föräldraroll eller vad som ligger bakom. Det är trots allt din familj och ditt val. Och på DIN blogg ska folk enbart SKITA i hur du uttrycker dig oavsett fråga, den som känner sig stött kan väl skriva om det på SIN blogg då.



BLÄ för folk som tror de är bäst i världen. Det finns inget värre. Alla gör så gott de kan utefter sina egna förutsättningar. Det är jävligt lätt att säga att man skulle göra si eller så, när man inte måste vara den som gör det.

Varför blir man inte förvånad? Det finns alltid människor som lever i någon typ av avundsjuka som gör att dem måste försöka anmärka på allt, konstant. Bar att du står på dig :D

Jag tycker det är viktigt att skriva om det som är bra, men även om det som är dåligt. För mig är det viktigt att inte nyansera min verklighet för mycket utan jag låter hellre mina läsare följa med i både med – och motgångar, att låta bloggen andas som det verkliga livet.

You are utmanad! Kolla min blogg.

Helt okej tycker jag. Det är ju knappast någon hemlis att det är jobbigt ibland? BARNEN vet också om detta och barnen tycker garanterat samma sak om föräldrarna emellanåt...

Egomamma:

Jag har aldrig, någonsin påstått att jag är bäst i världen.

Någon dumskalle är jag definitivt inte. Jag har nästan 250 högskolepoäng. Hur många högskolepoäng har du?



Även jag vet att alla barn inte är änglar 24/7 MEN jag tycker däremot inte att hela världen behöver veta hur man behandlar och uttrycker sig om sina barn.



Har man en blogg där man blottar hela sitt liv får man faktiskt räkna med att människor kommenterar och ifrågasätter de åsikter man förmedlar.



Kom inte med en massa tjafs nu om att skaffa ett liv och så vidare. Håll dig utanför sandlådan.

så lätt att tycka saker om skrivna ord och bakom en skärm och kanske helt utan erfarenhet. Vad är rätt och fel att skriva om är upp till en själv. Men som alltid är det svårt att inte bry sig eller ta åt sig om vad andra människor kommenterar. Många känner nog så även om de inte vågar säga det, så är det bättre att inte våga stå för det man egentligen känner? gör som du vill så blir det bra! kram

Nyfiken Läsare:



Jag tänker inte sänka mig till någon nivå alls, jag tänker nämligen inte diskutera saken vidare. Jag har redan gett uttryck för vad jag tycker i frågan, och passar inte det dig så är det ditt problem, inte mitt. Jag har viktigare saker att göra än att svara på anonyma kommentarer som inte ens är på min egen blogg. Hade det varit MIN blogg hade den inte ens blivit publicerad, i enlighet med mina relativt nya kommentarsregler.



Nu ska jag göra något annat.

Ha en bra dag.