Tragiska människor!
Varför vågar inte folk stå för saker de säger trots att man säger det i ansiktet till de att man vet att de pratat runt? Varför säger de att de tycker på ett sätt till mig, att de inte bryr sig och på ett annat sätt till andra..? Och varför måste folk man är "osams" med gå och hitta på saker som inte stämmer? Mår de bättre av det?
Och sen när kan inte kärlek mellan två personer växa fram ju mer man umgås med människan?
Och sen när kan inte kärlek mellan två personer växa fram ju mer man umgås med människan?