vi har ju gjort som så att dom första 2 åren så kom Jazze´s pappa upp hit o var med när vi firade henne här + hans föräldrar. Dom senaste 2 åren så har han haft henne antingen helgen innan hon fyller eller helgen efter hon fyller. Men då har hon fyllt mitt i veckan. Så hon har haft dubbla kalas nu. och det kommer nog fortsätta vara så. När dom firar där nere så får hon ha sina saker kvar hos sin pappa o lika här. Men sen ser det lite annorlunda ut för våran del då det är avstånd på ca 35 mil, så hon är hos honom var 3.dje helg och sen har vi nu börjat med varannan jul. Så nu i jul är hos sin pappa sen är hon nyår med mig.



jag kan tycka att det är helt okey att man som förälder kommer på sitt barns födelsedag o lämnar nån present osv, men sen beror det ju på hur situationen ser ut och förhoppningsvis kommer man överens med den "nya".

Ibland har Jazze med sig grejer oftast är det kläder hon får med sig hem så som ytterkläder så hon kan använda det...



Smidigast är väl att det Liam får från din sida av släkten är sånt som får vara hemma hos dig o det han får från niklas sida får vara hemma hos honom.



Sen kommer ju det här med hur man ska "fira" dom andra högtiderna... Jul,nyår,påsk, midsommar osv.. Vi har ju gjort som så att vi har varannan gång. Nu får jag nyår och påsk. För hon var hos honom nyår och påsk iår. Man kanske inte kan fira allt tillsammans...

Känns som att det vart snurrigt.. men hoppas du hänger med på hur jag menar :) Men egentligen är det inget du behöver sitta o fundera på, ta det som det kommer i stället. Vissa saker kan man inte kontrollera som är så långt fram i tiden :)

Jag kan inte säga hur det ska vara, för det är ju väldigt olika från familj till familj, men kan berätta hur det är här.



Linus bor hos oss stadigt, är hos sin pappa väääldigt sällan. Det finns inte en chans i världen att han skulle vara där på sin födelsedag - och inte heller finns det en chans att hans pappa skulle sätta sin fot här hemma under Linus födelsedag. Detta för att undvika bråk då hans pappa och jag inte kan diskutera för fem öre. Vi firar Linus här, tillsammans med min och Connys släkt (som för övrigt ser Linus som en av sina om man säger så). Det är ett avstånd på 20 mil härifrån till Linus pappa, och som sagt - han bryr sig inte nämnvärt ändå.



Simon däremot, hans mamma bor i samma by som oss. Men är han här på sin vecka så firas han här, annars så är han hos henne om det är hennes vecka - ja han bor varannan vecka. Att fira gemensamt finns inte för vår del, aldrig.

I vårt fall är det ju ändå så att Conny träffat ny (mig) och Simons mamma har träffat en ny (som bor i stan). Det känns naturligt att Simon firar en gång där och en gång här.



När det gäller presenter m.m. så har barnen det de fått här, har de kvar här. Det de får hos de andra föräldrarna, har de kvar där. Detta för att undvika allt tjafs om "Jaha, vart är den då", "Jaha, är den sönder nu?" osv. Det blir dock att barnet i fråga har många dubletter av saker...

Jag har en del släktingar som gått isär med barn och rent logiskt så tycker jag att de gjort rätt..

Så länge som man har barn så får "nya partners" acceptera att man har gemensamma kalas, det handlar om barnen, inte om dem. Dels finns det en del pengar att spara, men också en del gott föredöme för sitt barn, att visa att bara för att mamma och pappa inte bor ihop så är man inte osams och kastar skit på varandra etc, utan beter sig vuxet. Det bästa är väl om barnet själv får bestämma om det vill fira hos mamma eller hos pappa, och så att barnet självt väljer vilka leksaker som ska vara var. Liam kanske är i minsta laget för att bestämma så mycket, men använd sunt förnuft. Är det något han älskar att leka med massor, så ta det till den han bor hos mest. Fördelen med att ha växelvis boende är att alla leksaker kommer att användas och kännas "nya" när barnet kommer dit. De tröttnar ju lite på att ständigt ha samma grejor.

Vad gäller "är det ok att jag går över till pappan och tar en fika och firar honom där" så skulle jag säga att om ni har skiljts åt som vänner så borde pappan uppskatta en sån sak. Då borde ni kunna umgås som vänner, trots allt, i ert fall, så har ni haft ett antal år tillsammans, och även om ni inte alltid varit sams så tror jag ju att ni kan prata med varandra om Liam?!

NÅGONSTANS tror jag att ni fortfarande tycker om varandra tillräckligt för att kunna ta en fika ihop och ha lite kul.



Lite OT så är det ganska många av mina vänner och bekanta som gått isär och sen umgåtts som vänner i något år eller två och sen fått inse att de nog är kära igen och börjat om. Flera har medvetet låtit bli att leta efter någon ny just för att de känt att det vore för tidigt ett tag, och sen har de plötsligt känt saker för sitt ex, och utan att tänka på det har de ökat umgänget lite i taget, och nästan börjat "dejta" igen. Och ibland är det just vad som behövs. Man kan mycket väl tappa känslorna för varandra när man lever ihop för att det är ett litet ekorrhjul, man gör samma saker, träffas hela tiden, tjafsar om samma saker och har haft det så under så lång tid.

Att bli singel medför en frihet som kan få en att ta upp egna intressen, som man kanske inte ägnat sig åt under förhållandet. Och jag har många gånger sett hur folk tycker det är KONSTIGT att de gjort slut när de var så kära i börja. Like.. nej det är inte konstigt, för allt som var intressant utöver killen/tjejen har man dissat sen man blev ett par. Man dissade då sig själv och sina intressen, och det är en del som man kanske mår dåligt av att ta bort.

Exempel: Peter har i hela vårt förhållande spelat WoW. Jag skulle inte komma på tanken att ta ifrån honom det. Dels så gör han massor hemma och har gärna hand om killarna när jag gör annat, så det kommer inte mellan oss och han har lika stor rätt att ha intressen som jag. Skillnaden är att han sitter hemma och spelar medan jag åker till stallet och rider eller slinker iväg med grannen på en fotopromenad eller något.. Skulle han NEKA mig att rida eller fota då skulle vi inte vara ihop idag. Då tar han ifrån mig en del av min identitet ju. Det handlar om respekt för att man är individer, och många gånger så glömmer man bort sig själv och kanske t o m måste pushas iväg på saker för att man blivit en sån hemmaråtta :)

Jag får ibland putta ut Peter så att han kommer ut och träffar lite hundar, som han älskar. Eller att vi tar en fika någonstans. Och ibland säger han till mig att jag borde åka iväg till någon kompis i Västerås eller att han kan ta barnen och jag går på bio eller så.

SER man varandra så är det lättare att vara kär. Blir hela livet en rutin så är det svårare.

Nu vet jag inte hur det ar mellan er, men jag kan gå på lite av det du berättade ibland. Jag tror att ni hamnade i en vardagsfälla. Och att du (ni) ville ha fler barn som inte kom, och att han inte tänkte som dig i vissa fall, gjorde nog sitt till för att ni skulle få nog på varsitt håll. Tror jag. Oinsatt i ämnet egentligen, men har ändå dessa teorier. Sen vet jag inte hur mycket som stämmer.



Men jag tror i alla fall att det bästa är att du hör med N om det är ok att ha gemensamt kalas av ekonomiska skäl, snart jul med ju. Och om ni har separata kalas, kan du då komma över på en fika alt vill HAN komma till er på fika? Ju mer ni båda umgås med Liam desto bättre för honom ju.

Vi kör födelsedagar och högtider varannat år. Som i år firades Wictoria tex här och alla barnen firar jul hos mig i år. Nästa år blir surt för mig men för barnen ingen skillnad. Perfekt att få fira julafton/födelsedag 2gg och dubbelt så många paket =)