Mamman&Pappan! Jag och äldsta grabbens pappa har aldrig varit tillsammans på riktigt utan ja vi "umgicks" bara när bägge kände för det. ;) Men trots det har vi otroligt bra kontakt eller ja när vi väl träffas så umgås vi som vanliga vänner. Vi kan skämta med varandra om allt, kramas hej och hejdå när vi väl ses, prata om väldigt privata saker och vi blir bjudna till släkten på olika saker, nu sist firade vi tex midsommar med släkten på sonens pappas sida.

Jag tycker det är skönt att han och jag har den kontakten trots att äldsta grabben var ett litet "misstag" som jag valde att behålla då jag var emot abort. Det är skönt att kunna ha den kontakten med varandra trots att vi faktist igentligen inte känner varandra, inte påriktigt.

Att vi ens träffades var för att bägge vi två misskötte oss som unga och blev iväg skickade av våra föräldrar, så nee det var inte alls meningen att vi skulle få barn ihop. Idag är jag glad (trots hemska saker som hände på behandlingshemmet) för att min mamma skickade iväg mig eftersom jag inte annars haft min älskade son. Mina barn är mitt allt! ♥

Ni andra som har barn med någon som ni inte längre är tillsammans med eller som ni inte har varit tillsammans med men har barn ihop med. Kan ni skoja och ha er med varann? Har ni bra kontakt?