Jag älskar min mamma, men det har inte alltid varit så...

Mymlan vill att man bloggar om sin mamma! Tack till Nexa för tipset, ja jag hittade det inne hos dig. ;)


Jag älskar min mamma, men det har inte alltid varit riktigt så...

En gång i tiden när jag var en jobbig liten tjej runt en 14-15 år och hade noll respekt för min mamma och allt jag bara ville var att festa och umgås med mina "såkallade" vänner så gjorde min mamma ett val, ett riktigt jobbigt val för henne, jag själv tyckte det var jag som fick det jobbigt. Jag tyckte att hon var den hemskaste mamman i världen efter hennes val och jag hatade henne så mycket efter hon gjort sitt val, hennes val var att skicka iväg mig, skicka iväg mig från mitt hem, skicka iväg mig från mina syskon, skicka iväg mig från min trygghet. Min mamma tog kontakt med socialen och de skickade iväg mig till ett behandlingshem.

Jag umgicks med helt fel folk som gjorde helt fel saker, det var både droger och alkohol inblandat från morgon till kväll eller ja från morgon till morgon kanske låter bättre? Jag var dock aldrig beroende av något men visst jag provade både det ena och det andra. Det blev väldigt mycket alkohol, både tidigt på morgonen, middag och kväll. Det var "fest" varje dag, innan skolan, efter skolan och alla helger såklart.

Idag är jag bara tacksam att hon gjorde sitt val och jag älskar henne massor för att hon valde att vara den "hemskaste" mamman i världen. Jag kan nog säga att till 90% att hade inte min mamma gjort sitt val så kanske jag inte hade varit där jag är idag, jag hade kunnat varit en narkoman alt alkolist eller bägge och..? jag hade tillomed kunnat varit död.

Tack mamma för att du gjorde detta val!

Kommentarer
Postat av: Beckah
2009-06-30 @ 14:07:36
URL: http://beckahbitch.blogg.se/

och du hade nästan med all sannolikhet inte haft Robin heller :-) så det var bara bra grejer ;-)



bra med föräldrar som orkar vara "jobbiga" för att få till något bra i slutänden.

Postat av: Nexa
2009-06-30 @ 15:14:13
URL: http://nexas.blogg.se/

Jag minns den där tiden.. väldigt väl! Jag var lite orolig för dig jag med, men jag insåg inte riktigt allvaret och jag lovar att jag är också tacksam mot din mamma för att hon var så stark som hon var och hjälpte dig ur det. Ännu mer glad är jag för att socialen faktiskt GJORDE något, även om det var sjukt trist att inte ha dig i närheten..

Jag vet många fall där socialen inte gör en släng trots att barnen slagit sin mamma blå, slagit sönder hela sitt rum eller hotat henne med kniv. Fall där föräldrar själva bett om hjälp men man sagt att "om det inte fungerar med psykolog så får vi se om vi kommer på något bättre" sen har de fått gå till en ointresserad kurator två ggr/vecka i över ett år, men resultaten har uteblivit, snarare har det blivit fler strider då barnet inte velat gå till psykolog/kurator.. Förjäkligt.

Så att de hittade och åtgärdade felet för dig och din familj är lite unikt. jag är lika glad som du/ni! /J


- Ödsla inte tid på att vara elak!
- Vill du tipsa om en tävling? Gör det HÄR!!
- Jag blir jätteglad av kommentarer. :)
- Glöm inte att länka din blogg så jag kan läsa den också.
- Svar på din kommentar hamnar här om det är ett svar till inlägget.


Missa inga nya blogginlägg - prenumerera med Bloglovin!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback