Vi kom hem för ett tag sen efter att ha hämtat Robin i Södertälje och ja jag började nästan gråta, väldigt känsligt.. Som sagt lite gråtfärdig blev jag när jag såg honom och inte blev det bättre av att se hur han sken upp som en sol när han såg mig och kom springandes fram till mig för att ge mig en stor stor stor jättestor bamsekram. *kärlek*

Vi lämnade Liam hos sambons bror och hans tjej när vi åkte för att hämta Robin i Södertälje och som vanligt när Liam är bortlämnad, på dagis och de få gånger han har barnvakt så blir han ledsen när man lämnar och superglad när man hämtar för att sen helt plötsligt bli så superledsen av glädje.

Samma sak hände nu.. jag och sambon gick först in för vi ville överraska Liam med att Robin kommit hem och ja, Liam blev först glad och skrattade för att sen bli så glad att han blev ledsen och när han väl lugnat ner sig så kom Robin och Liam börjar tokskratta av glädje för att sen bli helt överväldigad av glädjen och stora krokodiltårar rullade ner på hans kinder. 

Jag tror Liam saknat Robin väldigt otroligt mycket, först fick Robin massa kramar som sen övergick till slag, jag kan tänka mig att Liam tänkte: "dumma dig hur kunde du lämna mig så länge??"  sen blev det mer kramar. =)




BTW..Något jag ser fram emot (eller inte) är att se vad för trevligt Robin lärt sig under tiden han bott hos sin pappa. ;)