Robin räknar ner men inte till skolavslutningen..
Sist Robin träffade sin riktiga pappa var någon gång 2005 om jag inte minns helt galet, men de har pratat i telefon till och från. De senaste månaderna nästan varje söndag. Idag är det tre dagar kvar tills hans pappa kommer ut och Robin ser så himla mycket fram emot att få träffa sin riktiga pappa, varje dag så säger han: idag är det bara -- tills pappa kommer hem från Norge och så ler han. :)
Gammal bild på Robins pappa.
Nu håller jag bara tummarna på att hans pappa har växt till sig och håller vad han har lovat, dvs att "vara" Robins pappa och hålla kontakten med Robin, att Robin ska få träffa och fira midsommar med honom, att han kommer när Robin fyller 10 år och att Robin ska få bo hos honom ett par veckor under sommaren men det viktigaste är ju såklart att han håller sig i skinnet och inte gör några mer dumheter. Jag kommer bli riktigt arg om han inte försöker håller detta nu och han kommer få "fara och flyga" lååååångt om han inte ens försöker!
Visst jag kan förstå Robins pappa om han kanske skjuter upp vissa saker, jag kan förstå att vissa saker kan kännas läskiga med tanke på att han inte haft barnen (Robin + Robins 4 andra halvsyskon på pappas sida) på samma sätt som jag haft mina barn hos mig hela tiden, jag förstår absolut att det kan kännas läskigt men då kan man istället säga: Du kanske kan komma till mig ett par veckor i sommar? Jag hoppas och håller tummarna att han står för vad han lovat och han vet ju att han inte är ensam om att ta hand om Robin de veckorna då hans flickvän finns där med + att hans mamma bor i närheten.
Jag börjar även få ont i magen av nervositet redan nu att Robin (förmodligen) ska vara borta några veckor i sommar, hur sjutton ska jag klara mig utan honom så länge? Jag tycker ju att bara en helg är galet långt för honom att vara borta. Jag kommer ju bli tokig av att vara utan honom, det kommer vara så tyst utan honom trots att Liam är här. Eller tänk om det händer Robin något och så är inte jag där hos honom? Kommer han bli besviken på mig då? kommer han tycka att det är mitt fel att saker händer för att jag lät honom åka? Och tänk om det inte alls blir som Robin tänkt? Tänk om han blir besviken på hans pappa för att han inte är som Robin vill att han ska vara?
Mycket tankar och frågor snurrar runt nu och alla tips och tankar är välkommna..
Ja du vännen. detta förstår jag att du tänker mycket på. Det hade jag med gjort om jag varit i samma sits. Man vill juh inte att ens barn ska bli svikna, vilket Robin juh skulle bli om pappa inte håller vad han lovat. Så som han ser fram emot att få träffa honom. Jag håller alla tummar och tår för att han ska göra det, att han håller sitt ord, och att Robin hädanefter får njuta mer av sin pappa!
Stora kramar!
vågar man fråga varför han sitter inne ?
Det är iallafall bra att du inte berättar sanningen för sonen, han är nog inte redo för att veta det ännu. han är ju fortfarande ett litet barn.
Hur gamal e Robin?
Robin vet inte om bloggen va? För tänk om han får syn på den och läser. Hoppas allt går bra och att han får det roligt hos sin pappa och att pappan inte gör några dumma misstag nu.
URL: http://nexas.blogg.se/
Det är egentligen svårt att säga att du har gjort rätt eller fel, själv hade jag nog talat om ifall lucas pappa suttit inne, om lucas nu var i Robins ålder vill säga. Han skulle vara stor nog att förstå att det är pappans fel att han varit dum och att man får ta konsekvenser för vad man gör då, kan jag känna. Vilket tillfälle att få in en sån grej, liksom!
Å andra sidan kan jag förstå att du vill "skydda" Robin från hela fängelsebiten, men anta att han sitter i skolan och googlar på sig själv, eller någon i din familj, och hittar din blogg, och läser detta. Barn är smartare än man tror, och nu kanske jag målar fan på väggen lite, men tror du inte att det skulle varit bättre att inte ljuga OM han kommer på det på något vis?
Hmm. Självklart är jag glad att det hittills funkat, men jag skulle nog inte själv göra så. Jag har alltid vetat allt om vad min egen pappa gjort, och inte tagit skada från det, det är däri min erfarenhet ligger i den här frågan. Han är ingen lammunge han heller, kan jag säga.
Jag hoppas också att A ser till att hålla det han sagt, det är ju som sagt en jobbig situation för dig att lämna iväg honom även om han är "stor", och skulle han bli besviken så är det klart det är jobbigt.. Men då vet ni ju det, och kan utgå från det i nästa fall.
Men jag tror på att ge folk en chans, det hade jag också gjort. Först när han misskött sig skulle jag dra in allt umgänge.
Även om det är en "hård" åtgärd att dra in allt umgänge, så är det bättre för barn att inte umgås alls med sina föräldrar om det inte kan ske regelbundet så det slipper vara osäkra på om det kommer att bli av eller inte. Att komma en gång var tredje månad är liksom mer förslitning är nytta, så då skulle åtminstone jag säga ifrån.
Lycka till i alla fall, jag håller alla tummar för att det kommer gå BRA. Chansen FINNS att A har lärt sig någonting när han suttit inne, men ha i åtanke att han också haft tid på sig att knyta ordentliga kriminella kontakter, så det kan lika gärna vara så att han drar åt andra hållet, om man kan säga så. Allt kan hända. Vi hoppas på något bra!
/Jessica