Jakt på vargar!

Gästbloggare NR 2! Dags att lägga ut gästbloggare nummer två här i bloggen, äntligen va..? Denna gång är det en tjej vid namn Gabriella (Gabbies) som har skrivit ett inlägg här inne hos mig. Gabriella eller Gabbies som hon kallas bloggar om allt och inget, ja vad som faller henne in att blogga om. Mode, smink, skönhet, inredning, nyheter och mycket mycket mer. 
 
Gabbies blogg hittar ni HÄR!

                  


Åsikterna om vargen är vida, några hatar den, andra bryr sig inte och sist gruppen som jag tillhör som älskar vargen. I år var första året på ca 100 år som det var tillåtet att jaga varg i Sverige. 12.000 jägare fick licens för att skjuta varg endast 27 st vargar skulle skjutas, det blir alltså lite drygt 440 jägare/varg som får skjutas.

Fördelningen över landet såg ut som följer: Värmland 9, Dalarna 9, Västra Götaland 3, Örebro län 3 och Gävleborg 3. Hur fördelningen av jägare såg ut vet jag faktiskt inte. Det jag dock vet är att dessa 12.000 jägare hade tid på sig innan jakten startade 2/1-10 att söka efter varg i skogarna, spåra dem och ringa in flockarna. Vilket betyder att när jakten startade visste jägarna exakt var vargen fanns och det var bara att skjuta.

I Dalarnas län (där jag bor) avslutades jakten redan kl.14 samma dag som den startades, bara det är ett bevis på att jägarna sökt upp vargen tidigare. Dessutom var jägarna så hetsiga att fler vargar än tillåtet blev skjutna. Jägarna skulle rapportera till naturvårdsverket varje gång de skjutit en varg, naturvårdsverket skulle sedan i sin tur rapportera till jägarna 1 gång/timme hur många vargar som var skjutna. Någonstans i denna kommunikationskedja sprack det och fler vargar mördades. Fast vad jag förstått från många debatter och annat vill de flesta jägare skjuta bort alla varg så dom bryr sig väl inte.

Jag kan inte för allt i världen förstå varför vi ska ha jakt på varg i Sverige? Visst varje gång ett boskapsdjur eller liknande skadas av varg förstoras det upp i tidningen med rubriker som ”Vargen är farlig! Slog till mot boskap!”. Sanningen är dock en annan, skador på tamdjur är förhållandevis små. I dag finns det dessutom mycket bra skydd mot varg som man som ägare till boskapsdjur kan få bidrag från staten för att införskaffa.

Att vargen skulle vara farlig för människor är en myt som saknar grund. Det finns inga säkra rapporter på att en varg attackerat en människa sedan 1870! Fler människor dör i Sverige varje år till följd av tex. getingstick eller ormbett. Då finns det andra djur som är mycket farligare för människor än varg, exempel människan själv. Varje år dödas 2-3 jägare under jaktsäsong till följd av vådaskott.

Ett av jägarnas starkaste argument är att vargen äter upp allt kött i skogen. Jägarna vill ha möjlighet att jaga sin älg och allt vad det nu är varje år, men enligt dem så kommer det inte vara möjligt om vi behåller den vargstam vi har idag. Detta leder mig till frågan vem har egentligen rätt till skogen? Klart att vargar äter älg och annat de kommer över eftersom det är sådan mat de överlever på, människan däremot behöver inte jaga så som matutbudet ser ut idag.

Jag tycker inte heller att det är roligt när varg tar ens älskade hund som ibland händer. Vår granne har varit med om precis detta. Jag anser dock att vargen följer sitt naturliga beteende i dessa fall. Ett annat rovdjur inkräktar på dess revir och de försvarar det, det är naturens gång. Bor man i ett vargtätt område kan man inte släppa sin hund i skogen, däremot finns det ofta rastgårdar eller liknande dit en varg aldrig skulle ta sig.

Varför är varg ett problem i Sverige? Om jag tar Spanien som ett exempel här då det är ett annat EU land så har de långt mycket mer varg än vad vi i Sverige har. Sverige är 449 964 km² stort och det bor ca 9 340 000 människor här, vilket betyder 23 inv/km², vi har ca 230 vargar spritt över landet. Spaninen är 504 782 km² stort och det bor ca 46 157 822 människor där, vilket betyder 91,4 inv/km², de har ca 2 000 vargar spritt över landet. Hur kommer det sig att befolkningen i Spanien ej har problem men vi har det här i Sverige?

En annan intressant aspekt
är var i Sverige vargen sköts, dalarna, värmland, gävleborg, örebro och västra götaland. Men i lappland där det finns en del varg och samerna lever med renar där ska inte en enda skjutas? Varför inget ”problem” där uppe? Den dagen en människa kan ge mig en vettig förklaring till vargjakten den dagen ska jag lyssna och begrunda men fram tills dess behåller jag min ståndpunkt om att vargen är ett mycket vackert djur som ska bevaras!

Jag skulle kunna skriva
mycket mycket mer om detta ämne då mitt hat mot jakten är otroligt stort men jag väljer att avsluta detta inlägg här med att citera Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen. "Man släpper ut 12.000 jägare med blodad tand som alla vill ha ett vargskinn på väggen. När bara 27 djur får skjutas. Det är en hetsjakt på varg!"


Gabriella - Me, myself and i..
Blogg: 
Gabbies.myshowroom.se

 


Kommentera (0)

Hurra jag är en Svensson!

Gästbloggare! Äntligen dags för min första gästbloggare. Dagens gästbloggare heter Jessica och är mamma till två fina pojkar. Jessica och jag är barndomsvänner så det känns liiite extra att läsa detta. Jag visste lite innan men inte allt detta. :( Jessicas blogg hittar ni HÄR!


...................


Hurra!! Jag är så nära "Svensson" man kan komma. Jag har två barn, en hund, en katt, en kanin och en sambo. Vi bor i radhus, han jobbar heltid medan jag är mammaledig. Jag rider när jag får tid och jag älskar att fotografera när jag inte glor på Desperate Housewives.

Visst låter det spännande?!
Nej. Troligen inte. Men för mig är det underbart, eftersom det inte var så länge sedan som jag trodde att jag inte skulle leva ALLS idag.

För fem år sedan så var mitt liv kaos. Jag var under konstant hot, jag manipulerade mina medmänniskor till att ge mig pengar. Jag gjorde bedrägerier för att få pengar. Jag beställde mynt från vad som nu heter "Mynthuset Sverige" som hade ett nominellt värde om flera tusen styck, och växlade in dem på banken mot "riktiga pengar". Jag lånade pengar av mina grannar och släktingar, mina vänner och bekanta. Jag levde på så gott som ingenting annat än enstaka måltider hos mina föräldrar eller andra, det enda jag köpte var refiller till mobilen och blöjor och välling samt våtservetter till Lucas, som då var några månader gammal.

Varför allt detta?
Jo, för att jag var under konstant hot. Jag hade lärt känna en "micke" av en slump, och när jag fått förtroende för honom så fick jag snart veta att han var hotad av folk från sitt "gamla liv", ett liv med droger och kriminalitet. Att jag drogs in i detta berodde på att jag hade så tät kontakt med honom, att jag hade fått förtroende för honom, att jag råkade på honom vid en tid då jag var ytterst sårbar och att han var expert på att manipulera folk dit han ville. Samt att han faktiskt hade insikt i kriminella kretsar, hur man lever och hur jargongen går osv. Det hade varit hans vardag i närmare 20 år, så det var inte så konstigt att han kunde övertyga mig.

På grund av honom så lever jag och mina barn nu med skyddad identitet. Inte för att jag idag är rädd för honom, men för att min jakt på pengar fick mig i kontakt med en helt utomstående person som inte tog mitt nej för ett nej, och istället sökte upp mig hemma, där han hotade mig med vapen i mitt eget kök. Som "straff" för att jag tackat nej till hans "affärsförslag" så skulle jag ge honom allt jag ägde i kontanter, vilket för mig inte var något nytt, det gjorde jag ju hela tiden. Men den här gången var den första gången som jag såg ett vapen. Jag och Lucas klarade oss undan med blotta förskräckelsen, och fick tillbringa lång tid i skyddade boenden innan vi fick flytta in i en egen lägenhet under annat namn. Han som hotat oss med vapen har fått sitt straff, men jag är rädd att han ska få en släng av hämndbegär, och därför har vi kvar de skydd vi kan.

Min kontakt med "Micke" avtog en gång för alla under 2008. Senare har jag själv sökt upp honom, och fått förklarat för mig hur det hela gått ihop. Han levde i ett missbruk, och gjorde allt för att få pengar. Han riktade in sig på ensamstående mammor och han använde sig av sina kompisar för att få mig att tro att jag var hotad från flera håll. Allt detta har jag fått bekräftat från flera oberoende källor, och idag lever han sedan ca 1,5 år nykter o drogfri i ett tolvstegsprogram. 

I sommar ska jag åka ner till hans hemstad och träffa honom, för att få min ordentliga ursäkt i form av en så kallad "Gottgörelse". Jag har pratat med "micke" och frågat vad som väntas av MIG, och han säger att det egentligen inte väntas mer än att jag vet hur jag anser att han ska kunna gottgöra mig. Min första tanke är att det går inte, det var flera års total rädsla, min tillit till medmänniskor och förtroenden som brast, för att inte tala om den ekonomiska smällen.. Jag slutade räkna när jag betalt 264 000 kr. Men jag ska försöka fundera ut hur det ska bli.

Jag lever trots allt ett bra liv idag. Det som "micke" gjort mot mig och andra berodde på en sjukdom, ett beroende. Varje nykter och drogfri dag för honom är en liten vinst. Jag är innerligt glad för hans skull om han faktiskt slipper att falla tillbaka dit där han en gång var. Jag kan förlåta honom för allt han gjort. Men jag vet inte om jag kan vara så storsint att jag låter honom gå utan att betala tillbaka det jag gett...

Jag inser det smått omöjliga i att han ska betala mig och flera andra, men samtidigt.. det ligger en moralisk aspekt i det. Den största delen av pengarna är pengar som skulle gått till Lucas och mina dagar, fikastunder med kompisar, nya fina kläder, roliga upplevelser, leksaker och annat. Så gott som inget mer än det livsnödvändiga fick han under ett par års tid.

Det känns som att den lilla chans som finns att få igen åtminstone en del av de här pengarna.. den borde jag ta, för Lucas skull. För faktum är att även om jag var den som mottog hoten och levde i skräck, så har Lucas blivit lidande. I alla fall i min värld. Han kunde fått ha en glad, lugn och snäll mamma, men han fick en mamma som var nästan ständigt irriterad (för att jag var rädd och stressad) och som aldrig gjorde mer än det ytterst nödvändiga som att mata och byta blöja på honom. Att leka fanns inte, lika lite som att gå och ta en fika. Jag blev inbunden, negativ och stressad in absurdum av hela saken, och det känns som att jag svikit honom på den fronten. Han var en glad och social liten kille, men han hade en gräslig mamma under den tiden. Det ironiska är att allt jag gjorde var att försöka skydda honom...

Behöver jag säga att jag gulligullar alldeles hejdlöst med Tim, nästan som för att kompensera vad jag inte kunde ge Lucas?! Jag måste erkänna att det är skönt att vara en Svensson. Även om det kan vara lite trist vissa dagar.. Men hellre trist än livsfarligt.


Jessica - En vanlig mamma med en ovanlig bakgrund.
Blogg: http://egomamma.blogg.se


Kommentera (5)

GÄSTBLOGGARE

 



Läs Gabriellas inlägg: "Jakt på vargar!"
Läsa Gabriellas blogg? Den hittar ni HÄR!

***



Läs Jessicas inlägg "Hurra jag är en svensson!"
Läsa Jessicas blogg? Den hittar ni HÄR!

***




Vill du gästblogga? Läs HÄR!


Kommentera (2)

Glad!

Tittade i min mail nyss och hela tre personer har hittills valt att de vill gästblogga här hos mig. Jag hoppas det trillar in fler mail för det vore toppen. :) Jag kommer publicera ett inlägg då och då, det kommer med andra ord inte finnas några fasta dagar då de publiceras och det kan dröja ibland så ni är medvetna om det ja ni som mailar mig angånde gästbloggning. :)

När en gästbloggning sker här i just min blogg så kommer jag maila den som skrivit så att den personen vet om det och inte missar sitt inlägg. :) Vill ni skriva om något och det vore bra att det publiceras en viss tid pga att det skulle passa in just då tex: "Det är våffeldagen och du har skrivit om våfflor och våffeldagen" så skriv med det i mailet för sånt går ju alltid att fixa. :)

Är du intresserad av att gästblogga hos mig? Släng iväg ett mail med din berättelse, bilder om man vill ha med det och din bloggadress för självklart får du en länk i inlägget till din blogg med. :) Man får självklart vara anonym med om man vill det, bara att säga till om det då. :)

 MAILA TILL: geshiia@live.se


Kommentera (2)

Gästbloggare

Gästbloggare! Jag har sett att andra har "gästbloggare" på sina bloggar, tex sin sambo, en vän osv och jag blir med sugen på att ha något sånt. :) Jag vill inte ha vanliga inlägg som tex: idag bakade jag bullar och de var såååå goda sen gick jag och badade. utan jag vill ha inlägg som är intressanta för andra att läsa.

Låter det intressant? Skulle du vilja gästblogga hos mig om något speciellt? Det behöver absolut inte handla om barn trots att min blogg är en "mammablogg". Man behöver inte ha en "stor" blogg för att vara gästbloggare hos mig det viktiga är att du har något att säga, något att berätta, kanske något som gör att andra förstår sig själva bättre, hjälpa andra genom att berätta.

Listan på vad man kan skriva om kan göras lång, det enda jag inte går med på är rasistiska inlägg, hatinlägg och sexistiska inlägg. Ja ni fattar vad jag menar. :)


Några exempel på vad man kan skriva om:

* Sjukdom
* Missfall
* Något jobbigt du har varit med om
* Abort
* Komplicerad graviditet
* Behandlingshem
* LVU, SOL, LSS osv 
* Graviditet
* m.m.

Sugen? Är du intresserad av att gästblogga hos mig? Släng iväg ett mail med era berättelser, bilder om man vill ha med det och eran bloggadress för självklart får ni en länk i inlägget till eran blogg med. :)

Jag kommer även använda antingen en bild på eran header (den kan jag fixa själv) eller en bild ni mailar med i mailet till mig och lägga upp i kategorin "gästbloggare" som ni ser här under min header, där kommer ni få en bild + länk. Man får självklart vara anonym med om man vill det, bara att säga till om det då. :)

 MAILA TILL: geshiia@live.se


Kommentera (6)