2010 - Att bli en bättre mamma
Dags för ändring. En av de sakerna som jag skulle ändra på under år 2010 var att bli en bättre mamma till mina barn. Nu kanske ni kommer tycka att lilla jag är helt blåst, men då får ni allt tycka det för det finns nämligen orsaker till alla mina val såklart. Att jag väljer att skriva om detta öppet i min blogg är för att hjälpa mig själv att inse saker, att jag skriver detta inför alla som läser min blogg gör det mer verkligt och lättare för mig att förstå det själv.
STEG 1! Mitt första steg till att bli en bättre mamma är att låta min äldsta son få leka/umgås hemma hos andra vars föräldrar jag aldrig träffat eller föräldrar som jag faktigst har träffat. Det har hänt några få gånger att han har fått gått hem till en kompis men det är inte många gånger, därimot får han jättegärna leka ute där jag kan se honom från fönstret.
Varför jag gjort på detta sätt tidigare är för att jag inte litar på någon, det spelar ingen roll hur snälla och trevliga människor än ser ut att vara eller verkar vara så kan skenet bedra riktigt ordentligt tyvärr. Jag får många "fula" tankar om de vuxna, olika tankar som tex att den killens/tjejens föräldrar kan ju vara pedofiler, tänk om de trycker ner min Robin psykiskt eller gör illa honom fysiskt eller tänk om de dödar Robin, min älskade Robin!
Jag vet, det låter helt sjukt men jag kan inte rå för det. :( Men nu är det fasiken slut på detta, jag måste sluta tänka så för Robins skull. Varje gång jag ser min sons besvikna ansikte över att inte han får gå hem till kompisar men "alla" andra får, så får jag ont i mitt hjärta och jag har insett att detta inte är hållbart längre.
Det kommer bli riktigt otroligt jobbigt att inte kunna finnas där OM det skulle vara påväg att hända något, det kommer kännas riktigt mycket OM det skulle hända något nu efter mitt val och jag skulle nog aldrig kunna förlåta mig själv men jag måste släppa lite på vissa regler, det vet jag redan och jag ska göra det. Jag har faktigst redan börjat, idag fick han följa med en av sina nya klasskamrater hem direkt efter skolan.
Är det bara jag som får dessa dumma tankar..? Låter det lika galet som jag känner att det är? Och är det bara lilla jag som är jävligt rädd dagligen för att saker som de jag nämde skulle kunna hända?
jag brukar med ha konstiga tankar inte just de här men andra ;) hörru jag tycker du är modig som vågar berätta sånt här och du borde vara stolt över dig själv att du ska ändra på detta eftersom detta är något som är jobbigt för dig kram
Beckah Skönt att man inte är ensam och att tänka konstiga tankar.
Robin har bara varit hos Adrian 3 gånger (själv) och då har vi kört honom och hämtat honom utom nu sista gången då han fick åka tåg själv hem men det gjorde vi mest för vår och Robins säkerhet då väglaget inte var bra, det var stor risk att kunna åka av vägen.
Visst det gav andra risker, för vad som helst kan hända på ett tåg och det var en chansning och jag hade jätteont i magen och mådde illa av att han var själv men som sagt jag måste ändra på saker och tågresan var ju en början men mest för att undvika att något hände på bilvägen, det kändes liiite säkare att han då fick ta tåget.
Ann Det är läskigt att vara modig. Jag är stolt över mig själv, stolt över att jag faktigst vet när jag gör fel och att jag försöker ändra på mig/mina sätt.
moderinstinkt klart man är rädd, låt han alltid ha med sig mobilen så du kan nå han.
Jag tycker nog att det låter överbeskyddande i överkant, Robin är ju inget småbarn längre och även om han är långt ifrån vuxen så behöver han få känna att han får testa sina vingar litegrann, som idag när han får följa med kompisen hem. JÄTTEBRA!!
I Vingåker är det nog lite "tryggare" att släppa honom lite mer fri än det var i Katrineholm, eftersom det är såpass litet att det alltid finns någon som känner igen honom eller noterar att han gör saker, och det är väl i det här läget och bara då som det är positivt att "alla känner alla".
Jag vet inte vad du gör eller inte gör hemma vad gäller barnen, men låt Robin visa HEMMA att han är ansvarsfull så kanske det känns lättare. Ge honom uppgifter som att dammsuga och ta hand om disken, tvätta sina egna kläder osv. När du ser att han klarar det så tror jag att du inser på en annan nivå att han faktiskt inte är så liten längre, och att han kanske inte behöver samma beskydd som han fått av dig förut.
Därmed inte sagt att du ska IGNORERA honom eller låta honom springa vind för våg, det är inte det jag menar. Men det kan bli lättare mentalt, för DIG, att släppa taget lite åt gången.
Sen tror jag att du kanske får ge dig själv förhållningsorder; bestäm att två dagar i veckan är det BRA om han följer med en kompis. Bestäm att en dag i veckan är det BRA om han är ute på samhället själv. (om det så bara är att gå till biblioteket själv)Ta dig tid att hänga med honom och visa runt i Vingåker, du har ju själv vuxit upp där. Visa var fritidsgården ligger och försök få honom att gå dit lite t ex.
Jag tror det går bra! Du är duktig som vill ta tag i det. Du har alldeles rätt i att det är ohållbart länge till.
Lycka till!!
KRAM!
URL: http://beckahbitch.se
Jag tänker också många sjuka tankar. Inte just detta men annat istället. det är helt normalt att tänka sådant men man måste göra det du nu bestämt dig för att göra; se till att dessa tankar inte påverkar livet negativt.
Kram, detta kommer du fixa! Du har ju tagit ett stort steg att ha Robin så mycket hos Adrian senaste året med tanke på dessa känslor! Bra där.