Orka låst blogg, här kan ni läsa lite om mig.
Idag ska jag iväg på mitt första besök hos en ny "läkare" och ja det känns väldigt läskigt och jag vill verkligen inte samtidigt som jag vill detta massor. Nu blir det såhär snurrigt igen för ni förstår ingenting av vad jag skriver och detta var tänkt att ha i min låsta blogg men nee jag orkar inte ha ännu en blogg så jag kör på här i bloggen, och vem vet att skriva vissa saker öppet kanske hjälper mig ännu mer fast det känns jobbigt?
Som sagt "läkaren" är en *tadaaaa* psykolog! Nu var det sagt, jag har alltid sett mig som en stark person och starka personer behöver ingen hjälp, behöver inte be om hjälp och de klarar sig själv - ALLTID! Men usch vad det inte stämmer, Jag har gått hos en "psykolog" via AF men hos henne kan man inte gå hur länge somhelst och därför har jag fått en remiss till en annan psykolog.
Den första psykologen säger att jag har Posttraumatiskt stressyndrom (orsakas av en svår händelse) och i samband med det har jag utvecklat social fobi, jag har även jättedåligt minne pga att jag förtränger och inte vill minnas tiden som varit, jag har jättesvårt att tänka bakåt och frågar någon mig tex vilket år jag slutade skolan, vilka år jag gjorde vad i skolan så har jag jättesvårt att minnas det exakt m.m.
Efter besöket där psykologen sa mina "symtom" så var jag tvungen att läsa på lite om Posttraumatiskt stressyndrom och OJ det är massor som jag känner igen mig med. Läskigt.. Tidigare i bloggen har jag nämnt lite tester jag gjort och alla tester hade med just detta att göra. Jag har gjort IQ test, minnestest osv.
De har en "mätare" som är mellan 1-9 och där 1 är sämst och 9 är bäst, en normal person ligger runt 4 5 6 och ja där hamnade jag med förutom på ett test där jag fick en 3:a och på ett test där jag låg på 6+ vilket är mer en 7:a. Svårt att förklara och jag minns inte vilket test som tillhörde vilken siffra.
fotsättning följer..
Nu är det duschen som gäller..
Vid sånahär inlägg brukar det bli ganska tyst och ingen brukar vilja kommentera för att de inte riktigt vet vad de ska säga, men det är okej att undra och fråga, det som kan hända är ju bara att jag kanske inte vill svara just idag på vissa frågor och funderingar.
Oj vad jag beundrar dig att du skriver om detta. Jag tror att alla skulle behöva gå och prata av sig lite hos en utomstående ibland.. jag skulle behöva det ibland oxå faktiskt. Men vad bra att du har fått hjälp nu då. Lycka till och ta hand om dig
Starkt av dig att berätta, hoppas det går bra idag.
Kramar
Jag tycker du kommit en stooor bit på väg som ens vågar skriva öppet om det i bloggen vad det handlar om. Det i sig är en "social träning" faktiskt. Och samtidigt är det ett viktigt sätt att uttrycka sig i skrift, det brukar kunna bli ärligare då än muntligt är min erfarenhet.
Jag stöttar om o när du vill!!
Kram!
Jessica
Varma kramar. Ta hand om dig och stressa inte sönder dig pga kalas och besök osv nu närmsta dagarna. Ta det lugnt. Det behöver inte vara pefekt allting jämt.
<3 <3 <3
jag tycker du låter enormt stark som kan erkänna en sånn här sak i en blogg och dessutom att du har insett själv att du har promblem och tagit tag i det.
vi har alla våra små hemligheter och problem..så är livet.
du verkar vara en super bra mamma och förebild.
kramar moa
URL: http://creyla.blogg.se/
Skulle aldrig falla mig in att inte kommentera. Jag kanske inte vet riktigt vad jag ska säga men jag tänker iaf visa mitt stöd.
Finns här om du vill "prata" av dig lite.
Kram på dig vännen!